Nutid

Jag ser en bild på Annie Lööf i ett digitalt tidnings media och tänker - Klurigt läge.
Den stora massan i mitten - ja vi som kallas invånare; eller röstberättigade; alltså ja vi är människor, vi vill värna om fred, miljö, utveckling, framdrift, ekonomisk trygghet och just nu rent kulturellt kanske främst om en vit, stressfri och harmonisk jul. Ja det är jag - och andra väger in olika i de orden. Så har vi extremister till höger och vänster som inte skyr några medel för att stå upp för att deras åsikt är rätt, vi vill inte att de går in och styr mot diktatur. Människokroppars hjärtan går sönder, kan lagas, cellernas funktion går itu och kroppen rasar samman. Får vi rösta på statsminister? Nej bara i vallokaler som presenterar listor som är fyra år gamla och missar att riksdagspartierna har låsta listor på sina hemsidor. Har Sverige ansökt om att få vara ett land som testar en ny elektronisk lösning för röstning? Som den ingenjör jag är så får jag villigt erkänna att när det kommer till teknikanpassning så har kulturvärden kommit långt mycket längre i utveckling av röstningsverktyg än den privata och offentliga sektorn. Men där bygger ju också kreativiteten på frihet medans samhälls strukturer och vetskap om utveckling bygger på helt andra normativa grunder.

Så Sveriges journalister i vilken riktning vill ni vinkla informationen ni sprider i dagens samhälle? Den enskilda individen i den mångkulturella målgruppen ser inte längre någon kärna i budskapet. Och jag ser inte längre skogen för alla människor.

Jag vill inte under några omständigheter släppa fram Ulf Kristersson som stadsminister.  När jag började 7:e klass på mellanstadiet fick jag ärva en skolbänk i den fanns det inristat ett budskap som jag inte på något sätt står upp för, Wikipedia har skrivit om historien och hävdar att dessa anhängare sedermera tog en annan riktning. Under mina år på Chalmers i Göteborg passerade jag en kväll en skolgård där ordningsmakten enligt media hade stort pådrag och hade gripit extremister
 Det jag såg var en vanlig lugn kväll på stan, några mänkiskor som inte gjorde motstånd hade pressats till marken. I skolan var det mörkt, inga röster, inget stök. Jag passerade iofs bara på gatan strax nedanför men ändå - tro inte på massmedias alla vinklingar av nutiden.